Det finns stunder när jag övningskör som jag tror att jag kommer dö, krocka, köra över någon annan människa etc etc. Jag ska inte ljuga dessa stunder har varit många, det jag tror påverkar mig mest är nog min pappa. Det finns inte en enda körlektion med honom som han inte skriker på mig i passagerar sätet, men jag är 100% fokuserad över att jag SKA ta körkortet under året jag fyller tjugo. Inget eller ingen skall stoppa mig från att nå mitt mål. Nu när jag har sommarlov från högskolestudierna kan jag fokusera på körteorin. Jag SKA ta körkort först bland mina äldre syskon.