Som jag sa i ett tidigare inlägg så är min familj lite speciell av sig. Låt oss börja med min äldsta syster som har brutit kontakten med oss då hon anser att vi är orsaken till alla problem i hennes liv, det har gått två år sedan hon pratade med mig, mamma, pappa o min andra stora syster. Idag har hon endast kontakt med den tredje av mina äldre syskon, och även med henne kan hon inte komma rikigt överens med. Mina yngre syskon har hon inga problem med dock blir det inte mycke kontakt med dem heller för den delen från hennes sida. Som ni hör har hon mycket problem inom sig som hon måste reda ut själv innan allt annat. 

Sedan har vi min lillasyster som är hörselskadad, då blir hon i behov av mycket emotionell stöd. Hon är väldigt duktig i skolan, dock så behöver hon stöd för sin sociala sida och med tanke på att hon är en känslig flicka. Min moder är även lite speciell av sig, jag tror hon lider lite av paranoia som blir svårare och svårare med tiden. Tillsist har vi ännu en av mina systrar som är 23 i år men vägrar växa upp, jag är 20år och inte ens jag beter mig på samma sätt som hon.  

Just det jag får inte heller glömma min stackars fader som har ett svagt hjärta, så honom måste man vara försiktig med.

JAG ÄLSKAR ALLA I MIN FAMILJ MED HELA MITT HJÄRTA O SKULLE ÄVEN DÖ FÖR DEM <33

Livet är inte enkelt, men många gånger anser jag det vara värt att kämpa för. I min familj har vi många problem, vi är en så kallad dysfunktionell familj. Varför vi är det går jag in på någon annan gång. Livet är för kort för att man ska ha vänner som inte inser din situation eller inte ens vill. Jag verkar alltid komma i kontakt med sådana vänner som jag är vän åt men som kan inte vara en bra vän tillbaka e så trött på sådant. Därför anser jag att mina syskon(i allafall några av dem) är mina BFF:s trots att vi många gånger inte kommer överens så finns vi i varandras hjärtan. Jag behöver inte människor som är negativa som drar ner mig i deras negativa spriral.